Battlefield 1943 – spelrecension

”På slagfältet, 1943

Kära Emily

Det är nu tre veckor sedan jag anslöt till kriget och jag har redan varit med om över hundra slag. Det kanske låter mycket men med tanke på att varje batalj bara varar i en femton minuter blir det en hel del stridande…”

Battlefield 1943 fångar den rätta andra världskriget känslan trots att det egentligen inte är det stora kriget som simuleras.
Att stiga in i 1943s onlinevärld är att återvända till skolgårdens springande vi-mot-dem strider där cowboys och indianer, ninjor och pirater, eller vilka ärkefiender det nu är som brakar samman.
”Pang pang, du är död”, och man ligger ner på marken och får vara död i tio sekunder innan man kan hoppa upp och vara med igen.
Inramningen med striderna mellan japaner och amerikanerna ger dock den svärta som leken behöver.

Battlefield 1943 är ett härligt spel, i stort sett befriat från irritationsmoment och onödigt fluff.
Här finns ingen story, inga mellansekvenser eller fåniga gimmicks. Det är två lag med tolv spelare som slåss om fem flaggor som ska intas och försvaras.

Vid en anblick kan spelet verka fattigt, men är egentligen avskalat på ett föredömligt sätt. Ett spelsätt, tre banor (öar), fyra fordon och ett fåtal vapen är inte mycket att skryta med i dessa hype-galna tider, men denna koncentration är en grundläggande anledning till att spelet är så njutbart, speciellt för en nybörjare i onlinevärldens krigslandskap.

De flesta online-spel har testat har jag ratat ganska omgående. Vanliga problem är att det höga antalet banor/vapen/spelsätt har varit överväldigande och avskräckande, att banorna är labyrintiska korridorhelveten, att spelet är för snabbt och kaosaktigt, att det kan vara svårt att se till vilket lag spelarna tillhör, och att man måste köpa till en massa DLC om man vill spela med någon.

Battlefield 1943 är så enkelt och välkomnande att jag snabbt kommer in i det, men djupt nog att för att jag kan spela hundratals matcher utan att bemästra varje möjlighet. Istället för att bara rusa vidare blir varje buske en taktisk möjlighet, och jag testar ständigt olika taktiker, förfinar och förkastar, och samarbetar på olika sätt med andra spelare.

Banorna är öppna och enkla att navigera. De är små nog för att det alltid ska finnas action bakom nästa krök, men stora nog för att en nybörjare ska kunna dra sig tillbaka och ta det lugnt ett tag. Med oändligt med ammunition att ladda om och självhelande om man håller sig undan kan man koncentrera sig på strid och taktik. Vare sig man flyger, kör stridsvagn eller sitter gömd med snipergeväret finns det alltid möjligheter och val.

Squadsystemet gör det enkelt för en nybörjare att hänga på och lära sig av en rutinerad spelare. Att spela på egen hand som nybörjare är inte så bra, då möjligheten att respawna intill sina squadmedlemmar är nödvändigt för framgångsrikt spelande. Det är när man är i ett squad med riktigt flyt som spelet är som bäst.

Spelets achievements är ovanligt enkla. Trots att jag spelade som en idiot de tio första omgångarna hade jag snart tagit tio av tolv. Bara spela-hundra-matcher är någon utmaning, även om spelets höga beroendefaktor snart gör att även den ryker.

Förutom ett rankningssystem med topplistor för varje match och stigande i grader efter insamlad poäng, så har spelet ett eget awards-system med frimärken och vykort som bjuder på mer utmaning för att samla alla.

För att vara ett billigt nedladdningsbart spel är grafiken makalös, och de härligt förstörbara miljöerna är ljuvligt vykortsvackra.
Och det är precis så knepigt att urskilja fienderna i terrängen som det ska vara.

Svagheter är det sparsmakat med.
Som online-only har det visserligen hela listan med begränsningar som att man måste vara uppkopplad, irriterande lulzare, att man ska ha tur att hamna i ett bra squad (om man inte spelar med tre vänner – rekommenderas!) och att spelet om något år kanske inte alls går att spela.

Tutorialen borde ha varit bättre. Då spelet i övrigt är så nybörjarvänligt är det ett onödigt klavertramp att den inte förklarar många viktiga spelmässiga aspekter på ett vettigt sätt.
Och efter trehundra spelade matcher skulle det inte skada med en bana eller två till.

Sammanfattningsvis är Battlefield 1943 ett spel som ger mängder av högkvalitativt spelande för en billig penning. Det är nybörjarvänligt, irritationsfritt, beroendeframkallande och välgjort över alla spelmässiga och bild- och ljudmässiga aspekter.

Samtidigt som det är ett sparsamt spel, är det fullproppat med innehåll. Less is more, helt enkelt.

Fördelar: intensivt, välgjort, överskådligt, lättspelat, ljuvlig och funktionell grafik, bra ljud, välbalanserat, bra styrning, skönt tempo, billigt, härlig gruppkänsla

Nackdelar: en eller två banor till hade inte skadat, enbart online, bristfällig tutorial, stor andel lulzare ibland

Betyg: 9/10

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: