Del 1: Lagen om barnpornografi är nonsens

En farlig och godtycklig dom

Många med mig blev upprörda av domen mot serieentusiasten och översättaren Simon Lundström. Hur man bli dömd i svensk domstol för att man läser tecknade serier? Och för barnpornografi av alla brott?

Och det krävs ingen grov hentai (japanska tecknade snuskberättelser) för att lagen ska slå till mot en respekterad kulturarbetare och beslagta hans hårddiskar.

Aftonbladet och Expressen visar några av bilderna som han fälldes för i tingsrätten, men friades för i hovrätten. Harmlösa bilder, utan vare sig något barn eller pornografi.

Av beskrivningarna att döma av de bilder som han även blev dömd för i hovrätten, låter endast en handfull av dessa som något att uppröra sig över ens vid frukostbordet. Och då samtliga är mangateckningar kan de – vad de än innehåller – inte innehålla något övergrepp på barn som lagen kan ha intresse av att titta närmare på.

Så är all manga och anime förbjuden i Sverige? Är det början på något slags anti-asiatiskt kulturkrig, eller ska även europeiska serier jagas med ljus och lykta?

Om det faktum att lagen är skriven så att tecknade serier jämställs med verkliga sexualövergrepp vore politikernas enda övertramp hade den här bloggserien kunnat sluta här, då det inte finns mycket mer att säga än ”ursäkta, men ni har skrivit fel på den här sidan, det här får ni göra om.”

Men efter att ha läst igenom lagtexten, och regeringens proposition inför den senaste lagändringen, har det inte varit någon brist på motsägelser och märkligheter.

Vilket kan tyckas underligt, då det länge funnits ett förslag på ett bättre sätt skriva lagen, så att den fortfarande förbjuder övergreppsbilder på barn, samtidigt som den håller sig borta från tecknade serier och annan konstnärlig verksamhet, och undviker de farliga konsekvenser som lagen i dagsläget utsätter verkliga barn för.

Den här bloggserien är alltså inte något försvar för att sexualbrottslingar ska få byta övergreppsbilder med varandra. I själva verket ska det bli väldigt lite prat om riktig barnpornografi, och väldigt mycket om allt det andra som bisarrt nog hamnat under lagen.

Alla de onödiga och fatala konsekvenser – inklusive att tecknade serier anses så farliga att de är undantagna yttrandefriheten och tryckfriheten – som den bristfälliga utformningen av lagen leder till, som jag riktar in mig på.

Jag kommer visa varför lagen medvetet skrivits på ett luddigt och motsägelsefullt sätt, trots att den på ett enkelt sätt kunnat vara glasklar och logisk.

Den här lagen har nämligen inte – vilket de flesta av oss tror – skapats för att skydda barnen. Inte heller är den riktad mot sexualbrottslingar och andra missdårar; det är en positiv bieffekt av lagen. Inte dess syfte.

I själva verket försummar lagen barnen på ett flagrant sätt. Dess nuvarande utformning är rent av skadlig för dem. Den må vifta med sitt obehagsväckande namn, och påstå att den är till för barnens försvar, men i verkligheten har den en helt annan agenda…

”Läs inte tecknade serier, för då jävlar…”

Två företeelser med samma namn

När två olika företeelser i vardagsspråket delar samma ord, är det en mindre bra idé att blanda ihop dessa. Allra minst om det sker i en rättssal.

Om den åtalade blir dömd för rån har han förmodligen tryckt en pistol i ryggen på sitt offer och krävt dennes pengar. Han har förhoppningsvis inte köpt chokladkex och stoppat dem i glassen på kvällen. Vi har för självklart att en domstol ska kunna hålla rån och rån åtskilda.

En betydelse av ordet barnpornografi är den motbjudande verksamhet vi med ett mer klargörande begrepp kan kalla Övergreppsbilder På Barn. Vi tar det en gång för alla: det handlar om verkliga barn som blir utsatta för sexuella övergrepp. Och som om det inte räckte, blir de samtidigt filmade/fotograferade, så att övergreppet sprider sig, i värsta fall över hela världen med den moderna tekniken.

”Björn Sellström arbetar som utredare och granskare av barnpornografi. Ordet barnpornografi är dock en benämning som Björn Sellström vänder sig emot och menar att bilderna, och i förekommande fall även filmerna, ska betraktas som övergreppsmaterial.”

(Fredrik Selin, Brottsoffermyndigheten, Internationella Brottsofferdagen, 22 februari 2010)

För det finns en helt annan betydelse av ordet, nämligen den litterära genre som handlar om unga karaktärer som upplever sexuella äventyr – i romaner, noveller, tecknade serier, tecknande filmer och målningar. Dessa berättelser och konstverk behandlar mer eller mindre verklighetstrogna karaktärer som upplever fiktiva äventyr.

Och kan vara helt harmlösa, då de inte behöver innehålla skildringar av brott. Inte ens fiktiva.

När rån blir rån…

Jag vill inte bli dömd för rån på grund av att ha ätit chokladkex, och jag tror inte att du vill bli dömd för barnpornografi på grund av bilder som varken innehåller barn eller pornografi.

Och är man förvirrad nog att lägga pistolöverfall och chokladkex över varandra i samma lag, leder det inte oväntat till problem när man ska forumlera vad som i sak är förbjudet.

För om vi vill förbjuda både vapenattacker och kex i glassen, så vore det inte bättre att skapa två separata lagar? Som var och för sig behandlar dessa skilda ämnen?

Att man inte gjort så i det aktuella fallet är självklart. En Lag Mot Tecknade Serier hade aldrig gått igenom. Men smyger man in det under barnpornografi, blir det genast färre som protesterar. För bara vi hör ordet fördunklas vårt huvud av vrede. Och vem får för sig att lusläsa en sådan lag? Sitta och vrida och vända på sexuella övergrepp på barn?

Men nu är vi här, vare sig vi vill det eller inte. Våra politiker har bit för bit tummat på yttrandefriheten, utan att det varit motiverat, och satt oss i den här smeten. Vi har väckts ur vår slummer, och ordningen måste ställas till rätta.

Men varför är det då så viktigt att få in tecknade bilder i en lag som inget har med serier att göra? Trots de konkreta problem och kognitiva härdsmälta som det leder det till?

Vad sysslar domstolen med när den läser tecknade serier?

När domstolen ska avgöra om en bild är olaglig att titta på eller inte, ska den inte bry sig om ifall bilden ett fotografi eller en teckning. Eller om teckningen på något sätt är menad att vara realistisk. Den ställer två frågor: Föreställer bilden ett barn? Är den pornografisk?

Enligt lagen är ett barn ”en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.”

Ett undantag görs för fullmogna personer, om det inte framgår av bilden och dess sammanhang att de är under arton. (Undantag görs däremot inte för personer över arton år, som inte anses vara mogna nog. En vuxen person med små bröst kan alltså vara barnpornografi.)

Person, ålder, pubertetsutveckling? Den formuleringen har uppenbarligen inte skapats av någon som läser tecknade serier. Eller tänkt sig att lagen ska användas på det sättet. En mangakaraktär eller annan tecknad figur…

1) …är ju inte en person. Inte i betydelsen fysisk person, eller någon annan mening ordet som borde ha betydelse i en rättsal.

Eller räknas alla tecknade figurer med någon form av personlighet som personer? Ligger även bilder av djur och växter illa till om man klistrar dit en pratbubbla?

Hur kan vi avgöra att det är en avbild av en människa på teckningen? Och inte en rymdvarelse, eller en gudinna? Eller en robot? Eller alv? Eller någon annan fantasivarelse?

Gäller svensk lag även för gudinnor? Vad tycker vi om övergrepp på robotar?

2) …har inte har någon egentlig ålder.

Hur får vi reda på åldern på en fiktiv karaktär? En samling svarta streck och fält av färger? Om det inte sägs rakt ut på bilden?

Kliver vi in i den tecknade serien, besöker seriens myndighet och ber dem skriva ut en födelseattest? Vad gör vi för att få ett bevis som duger i en domstol?

Ett test – hur gammal är flickan på bilden? 14? 12? 20?

Ett svar är att hon inte har någon ålder, då hon inte är verklig. Ett annat att hon har precis vilket ålder du vill, då du som betraktare av en fiktiv bild får tro precis vad du vill. Ett annat att hon är 21, då hennes serie publicerades för första gången för 1990.

Mangakännaren kan berätta att det inte finns någon människa på bilden. Nej, inte ens en fiktiv. Det är en robot med katthjärna.

Och det är inte olagligt med bilder ”där vuxna personer framställs som barn eller förses med olika attribut för att påminna om barn”.

En vuxen tecknad figur får alltså låtsas vara ett barn. Vilket vrider och vänder om med mitt huvud, i ett försök att förstå vad det konkret innebär.

Det är alltså lagligt för en vuxen hamnbytare att anta formen av ett litet barn? Och hur kan någon med någon teckning avgöra att det inte är vad som precis har hänt?

Och även om en figur rakt ut i serien säger att ”hon är människa” och ”hon är femton”, kan vi ta det för en sanning? Har alla karaktärer i alla serier alltid rätt?

Vad gör vi i så fall med en serie som börjar med att en förskoleaktig flicka kommer till en läkare som gratulerar henne på artonårsdagen, och efter att ha undersökt henne konstaterar att hennes pubertetsutveckning är fulländad?

Då är hon inte ett barn. Det har vi läkarens ord på.

”Åh, de är så sexiga i fyraårsåldern…”

3) …inte nödvändigtvis har någon pubertetsutveckling. Ens i fiktiv mening.

Hur kan vi avgöra om pubertetsutvecklingen är fullbordad, om vi inte ens kan avgöra om det är en avbildning av en människa?

Och om alla påhittade varelser ligger lika illa till; var ska vi vända oss till för att få en korrekt vetenskaplig beskrivning av en gudinnas pubertetsutveckling? Eller en tidigare okänd rymdvarelses?

En kattflicka, har hon en människas eller en katts pubertetsutveckling? För det kan väl inte vara så att hon har en kattflickas utveckling?

Eller är alla tänkbara varelser alltid människor? Får vampyrer och alver inte existera ens i fantasin?

Är det inte tillåtet att ha en personlig tecknarstil? Är alla stilistiska avvikelser från den svenska normen förbjudna?

Allt måste vara som verkligheten – förutom…

Det enda som enligt lagen inte får vara realistiskt i tecknade serier är kvinnors bröst. För det är det enda konkreta som domstolen går efter när de bedömer om någon är ett barn.

alla vuxna kvinnor måste ha stora bröst. Och alla högstadieflickor måste ha små, knappt synbara bröst. Och alla gymnasietjejer måste ha precis mitt emellan. Inga individuella avvikelser får förekomma. För då blir det för svårt för domstolen.

Många verkliga japanska kvinnor i tjugo-tjugofemårsåldern har kroppar som kan påminna oss om en svensk kortväxt trettonåring, och visst, det är någonting vi kan uppröra oss över, och det finns ett ord för det, och det är rasism.

Och vad gör ni med en karikatyrteckning, med huvudet jättestort och kroppen är så liten att den knappt syns? Är de alltid barn?

En kattflicka i sin låda

Och även för serier där man säger rakt ut att det är en människa och vi får veta den exakta åldern så fungerar det ändå inte.

Tänk er en japansk serie om en tonårstjej som har sex med sin pojkvän, i vilken det anges att hon är sexton, en siffra som i den engelska översättningen blir ändrad till arton år. Då har vi två versioner, en japansk som är olaglig i Sverige och en engelsk som är laglig. Fast det är samma serie.

Och vad händer om vi publicerar en enda bild, utan text, ur serien. Är den från den engelska versionen eller den japanska? Är den olaglig och laglig på samma gång?

Är det Schrödingers katt som har skrivit den här lagen?

Ge inte upp, för att det här var snurrigt. I övermorgon börjar det klarna. Varför måste tecknade serier till varje pris vara förbjudna? Varför försöker man få in en massa annat än barnpornografi i lagen?

I del 2, söker vi förgäves efter ett brott och ett brottsoffer, politikerna skyller sina snedsteg på barnen, och priset för att förbjuda tecknade serier visar sig vara högre än vi kanske anat…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: