Del 4: Lagen om barnpornografi är ett övergrepp

I bloggseriens tre första delar har vi sett hur lagen blandar fantasi och verklighet på ett sätt som får den att slå knut på sig själv, och hur politikerna är mer intresserad av att lyssna på påhittade metaforer än att skydda verkliga barn från sexuella övergrepp.

vad är lagen till för?

Om detta må ni (inte) berätta

Av kommentarerna till artikeln på Aftonbladets hemsida är nästan alla kritiska mot att förbjuda tecknade serier, och de flesta återvänder till samma sak:

”Hur kan man likställa tecknade serier med verkliga övergrepp?”

Ja, hur gör politikerna i praktiken? Hur överbryggar man den gräns som går rakt genom de tre områdena som lagen gapar efter:

1) Verklighet (Övergreppsbilder På Barn)
2) Verklighet och fantasi (icke myndig tonårig skådespelare i en pornografisk film)
3) Fantasi (berättarkonst i form av tecknade serier och målningar)

Övergreppsmodellen gör det enkelt för oss, och förbjuder det som hör till verkligheten och lämnar fantasin därhän. Till varje bild finns ett brottsoffer, till varje brott ett brott, till varje åtal en målsägare.

Dessutom kan vi – om det krävs av någon lagteknisk anledning – motivera varför övriga barn kan ses som intressenter, då en oförmåga från rättsväsendet att noggrant utreda varje fall utsätter andra barn för fara.

Vilket annat sätt finns det att bygga lagen på?

Ja, vad händer om vi struntar i verkligheten? Om vi vänder ryggen till de levande barnen? Om vi endast håller oss i våra tankar?

Vad händer om vi gör tvärt om?

Förbjudna fantasier

”Är fantasier också olagliga snart?”

Nej, inte också. Fantasier är det enda lagen förbjuder.

Lagen visar sin mörka sida

Mangadomen är komisk. Och är lätt att göra sig rolig över alla de bisarra situationer som uppstår när man försöker applicera en lag för verkliga människor på fiktiva figurer.

Men skrattet fastnar i halsen när man inser att om lagen likställer tecknade fantasier med sexuella övergrepp på verkliga barn… måste den även göra det motsatta.

Och läser man lagtexten med nyktra ögon inser man att det är det enda lagen gör.

Det är inte så att lagen har dåliga glasögon och tror att teckningar med kattflickor och rymdvarelser är det samma som fotografier av övergrepp på verkliga barn. Domstolen ser alla bilder, inklusive fotografier av sexuella övergrepp, som rena fantasier. Domstolen ser verkliga barn som ett rent påhitt.

Först vi släpper alla tankar på verkliga barn, på sexuella övergrepp, och på sexualbrottslingar – då kan vi äntligen ta till oss vad den här lagen handlar om.

Det finns inget brott, ingen förövare, inget brottsoffer

Det fel som vi gör är att vi jagar en brottsling. Vi tror att ett brott måste innehålla ett brott. Att någon gjort något, mer än att tänka. Att det hänt något i verkligheten. Att lagen om barnpornografi handlar om sexuella övergrepp på barn.

Naivt nog har vi fått för oss att de inskränkningar i yttrandefriheten och tryckfriheten som lagen utgör beror på att man vill skydda verkliga barn från övergrepp, stoppa sexualbrottslingar från att byta våldtäktsfotografier, eller för att hindra porrindustrin från att utnyttja minderåriga.

Men det är inte vad lagen handlar om.

Lagen bygger inte på att det är kränkande med sexuella övergrepp. Det är även farligt med frivilligt sex. Inte heller grundar den sig i att det skulle vara ett övergrepp att fotografera/filma småbarn i grova sexuella situationer. Eller att det är ett övergrepp på barnen att fotografierna sprids och används.

Att Övergreppsbilder På Barn är olagliga är en bieffekt av lagen, inte dess huvudsakliga syfte.

Låt mig (inte) berätta

Det som är olagligt är att skildra fiktiva karaktärer under arton år i situationer som kan uppfattas som sexuella.

Skildra är ett konstnärligt ord som betyder beskriva, berätta om.

Det är att vi kommunicerar med varandra, att vi delar erfarenheter, som hotar våra politiker.

”Hmm, man kanske skulle ta och skildra lite rebeller i eftermiddag… Nej, visst ja, tortera var det ja.”

Det enda som ”barn i allmänhet” bryr sig om

Som vi såg i del två, finns det bara en anledning till att tecknade serier där figurer som påstås vara sjutton år och har frivilligt sex med varandra, ska vara olagliga att ens titta på, och det är att de ”kränker” ”barn i allmänhet”.

Men när blir ”barn i allmänhet” ”kränkta”?

En bisarr fråga kan det tyckas, men det går faktiskt att utläsa ur lagen. ”Barn i allmänhet” blir nämligen inte kränkta i allmänhet av tecknade serier.

De tar illa vid sig av en specifik händelse.

Det är nämligen inte olagligt för dig att teckna barnpornografi, hur grov den än är, och hur unga figurerna än påstås vara, så länge du behåller bilderna för dig själv.

Det är inte skapandet av bilderna eller motivens påstådda ålder som kränker barnen.

Inte heller är det olagligt för dig att titta på dina egna bilder, oavsett hur grova de är.

Det är alltså inte teckningarnas innehåll som kränker barnen. Eller innehavet av teckningarna eller att du tittar på dem. Här är ”barn i allmänhet” tysta.

Det enda som ”kränker” vampyrerna, nej jag menar fruktflickorna, förlåt mig, vad var det de hette nu igen… ja visst ja, ”barn i allmänhet” är när vi betraktar teckningar som någon annan skapat. Det enda som ”barn i allmänhet” hatar är kommunikationen människor emellan.

”Barn i allmänhet” vill att vi ska sitta som små öar på var sitt håll, och inte dela våra erfarenheter med varandra.

Låt mig (inte) höra

Nej, skildra är inte ord som har med Övergreppsbilder På Barn att göra.

Det är svårt att tänka sig att en sexualbrottsling skulle säga: ”hej, lilla gumman, nu ska pappa hämta kameran, så ska vi skildra ikväll.”

Eller att en regissör av laglig porrfilm skulle vandra in i studion med basker på huvudet och förkunna att ”det motiv som vi ska skildra idag är den här erigerade penisen…”

Att skildra innebär att en konstnärlig verksamhet pågår, och att konstnären har ett tema eller ett budskap, och en konstnärlig plan om hur den ska förverkligas.

För att skapa porr behöver du bara sätta en kamera på ett stativ och trycka på rec, om du riktar den mot någon som har sex. Sedan kan gå ut i köket och ta en fika och läsa tidningen, och resultatet blir ändå porr. Om någon på allvar skulle börja skildra i en porrfilmsstudio är risken stor att konsumenterna skulle komma att bli besvikna.

Att kidnappa ett barn, dra av det kläderna och utsätta det för övergrepp är inte att skildra. Det är ett fysiskt övergrepp.

Det som gett Övergreppsbilder På Barn dess namn är inte bara visar ett verkligt övergrepp, men att fotograferandet av ett försvarslöst barn i sig utgör ett övergrepp på barnet. Och att spridandet av dessa fotografier är en förlängning av det övergreppet.

Men att skildra är att berätta om att något existerar, eller skulle kunna existera.

Att vi berättar om att det finns sexuella övergrepp, eller talar om att ungdomar har en sexualitet kan inte vara ett brott.

Eller att vi fantiserar om fiktiva figurer. Vilka former de än kan ta.

Ett förbud mot att skildra sexuella övergrepp är absurt. Hur det vara förbjudet för ett brottsoffer att berätta vad man varit med om? Om någon som blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp vill berätta om sina erfarenheter, vad har staten för anledning att förbjuda det? Än mindre att påstå att en skildring av sådana hemskheter skulle vara pornografi?

”Nej, nu får du sluta med det jäkla skildrandet, prinsessa. Ingen får veta!”

Men allt är inte tecknade serier…

Ja, ja, säger någon, men hur viktigt är det egentligen med tecknade serier? Det finns väl andra sätt att prata med varandra?

”Barnpornografisk text helt utan inslag av bild eller film betraktas i nuläget inte som barnpornografi.” – Polisens hemsida

Inte i nuläget alltså. Men nästa år?

Snart är det förbjudet för personer under arton år att på bloggar och i forum att diskutera sex med varandra? Eller för personer över arton år att i någon form berätta om en sexuell erfarenhet de gjorde innan de fyllde arton?

Inte så mycket #prataomdet som #pratainteomdet alltså.

Eller för att tala med barnpornografiutredningen 2005:

”Syftet med kriminalisering är ytterst att förhindra vissa gärningar som inte är önskvärda. Avsikten är således att påverka medborgarnas beteende.”

Vilket i det här fallet handlar om våra tankar. Och att vi pratar med varandra.

Slutet på kommunikationen

Tecknade serier är en berättarkonst. Berättarkonst är en form av kommunikation. Precis som den här bloggen.

Skillnaden är att en berättelse använder fiktion, med karaktärsutveckling och konflikter, och i den här bloggen använder jag argumentation.

Avståndet mellan att förbjuda fotografier som i sig självt utgör ett övergrepp på ett verkligt barn, till att förbjuda tecknade fantasibilder är mycket längre än avståndet från ett förbud av tecknade bilder som diskuterar ungdomar och sexualitet till att förbjuda att en blogg som den här diskuterar samma ämnen.

Det är ett långt kliv man tagit till att förbjuda tecknade fantasibilder som diskuterar sexualitet. Det är litet steg därifrån, till en lag som förbjuder all diskussion om sexualitet.

Eller för den delen all kritik av regeringen.

Jag tror de flesta, vuxna som ungdomar, vill diskutera sin egen sexualitet utan att Pappa Staten griper in. De flesta vill nog ha sina fantasier ifred, utan att Farbror Polisen öppnar våra huvuden och kikar in.

Har moralpaniken fått oss att glömma all kritik?

Vad många verkar ha glömt är att när förbudet mot innehav av barnpornografi klubbades igenom i slutet av nittiotalet, tyckte inte alls alla att det var en bra idé. Väldigt många var väldigt kritiska. Inte för att de gillade Övergreppsbilder På Barn, men för att de förstod att detta var bara början.

För när man öppnat Pandoras Ask har man gått ett steg för långt, och det är svårt att få tillbaka locket igen.

Det krävs väldigt mycket för att göra ett hål i yttrandefriheten. Det krävs inte särskilt mycket, när man väl börjat, att bit för bit göra hålet större…

De som var för förbudet lovade att här gick gränsen. Inte ett steg till.

Men det är så lätt när man tagit en kaka ur burken att man tar en till, och en till, och om ingen sätter stopp för frosseriet, blir man fartblind och tror man kommer undan med vad som helst.

”Vad fan, vi måste utöka kontrollen över internet! Alla hatar pedofiler, bara vi kallar det barnpornografi, kommer vi undan med vad som helst!”
Tills någon idiot till åklagare såg till att följa lagens bokstav, och åtalade en känd och uppskattad kulturperson, och våra politiker stod med byxorna nere.

De som skulle skydda barnen från övergrepp, har själva stått för ett övergrepp på befolkningen.

Lagen är inte blind, den ser vad som inte finns

Eller har den nuvarande lagen rätt? Är problemet med en Övergreppsbild på Barn inte att en verklig åttaåring har blivit fotograferat i denna utsatta situation, men att rollkaraktären som barnet spelar under övergreppet är för ung?

Är det bättre att en verklig femtonåring blir utnyttjad av porrindustrin, så länge ingen säger i filmen att det är en femtonåring, än att en sjuttonårig kattflicka har frivilligt sex i en tecknad serie?

Är det bäst att vi inte nämner att nästan alla tonåringar har sexuella upplevelser och fantasier, även de som är ett antal år under arton? Och att det är helt normalt för någon som passerat arton år att tända på en sjuttonåring?

Det är lagligt i Sverige för två femtonåringar att ha sex med varandra. Men det är olagligt för två femtonåriga seriefigurer att göra samma sak.

För det är att vi sysslar med konstnärlig verksamhet som politikerna inte gillar.
Det är att vi berättar om verkligheten och om våra fantasier, som är det fasansfulla brottet. Det är därför lagen inte ligger under ”sexualbrott” men under brott mot ”allmän ordning”.

I övermorgon i del 5, definierar lagen vad som inte är pornografi genom att inte definiera vad som inte är pornografi, Barack Obama tar sig ett svalkande dopp i poolen, och politikerna inleder sitt vanvettiga korståg genom att censurera sig själva…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: