Del 7: Lagen om barnpornografi är en bluff

Lagen om barnpornografi gör ingen skillnad på fotografier av verkliga övergrepp och tecknade berättelser om unga vuxna som har frivilligt sex, för allt handlar om kommunikation. Det gruvliga brottet är att vi pratar med varandra.

Vilket ironiskt nog ska bli Lagen Mot Tecknade Seriers undergång…

”Barn i allmänhets” sista kamp

Som vi såg i del 2 är att ”barn i allmänhet blir kränkta” det enda officiella argumentet för ett förbud av tecknade serier. Att det bara finns ett argument, och att det är så tunt, beror på att det har hittats på och sträckts ut för att fylla ett hål i lagen. Ett hål där såväl brott, brottsling som brottsoffer saknas.

Men så andra sidan innebär detta självmål att vi om bara motbevisar påståendet att ”barn i allmänhet” blir ”kränkta”, så faller det sorgliga Förbudet Mot Tecknade Serier som ett korthus.

Så idag tänkte jag göra det. På nio olika sätt.

1)

Tänk er att vi har en vältecknad serie om två sjuttonåriga figurer som blir kära och flyttar ihop i en lägenhet, och vi frågar hundra ungdomar vad de tycker om det?

Hur många tonåringar skulle svara: ”Ah, jag känner mig kränkt, så kränkt av blotta tanken på en sådan berättelse, att den måste vara förbjuden! Förbjuden att ens titta på!”?

Med min erfarenhet som bibliotekarie och författare gissar jag på… någonstans omkring noll. Förmodligen skulle betydligt fler svara ”det låter intressant, den vill jag läsa.”

Kränkta? Not so much.

2)

Lagens uppbyggnad förnekar själv att ”barn i allmänhet” blir ”kränkta”.

Då den – som vi sett i del 4 inte grundar sig på sexuella övergrepp, och inte bygger på att det är ett övergrepp filma ett barn i en grov sexuell situation, och inte anser  att spridandet av sådana bilder är en förlängning av detta övergrepp, utan ondgör sig över att vi berättar att företeelser som dessa existerar, är det bara att ta en titt på budskapet i bilderna och fråga oss, blir barn kränka av det som sägs?

Vad är budskapet i en teckning där två sextonåringar har frivilligt sex? Att ”det kan vara skönt att ha sex när man är sexton”? Var det någon som blev kränkt? Nej, inte ni politiker, ni andra? Ni barn? Inte?

Vad är budskapet i en övergreppsbild på ett barn? ”Ett litet barn som blir utsatt för ett övergrepp gråter och skriker och mår jävligt dåligt”. Var det någon som blev kränkt av det budskapet? Inte ens politikerna?

3)

Men om det inte är sexuella övergrepp som kränker barnen, utan enbart den litterära genren ”barnpornografi”, så varför är den bara förbjuden i form av tecknade serier, men inte i form av noveller och romaner?

Är det verkligen så att alla barnen tänker: ”Jaha, det är lagtekniskt svårare att förbjuda texter än tecknade bilder, så vi blir väl inte kränkta av det då.”

Bullshit.

4)

Eller menar man med ”barn i allmänhet” inte alla barn, utan ett genomsnittligt barn, som i meningen ”barn i allmänhet kommer in i puberteten i tolv-trettonårsåldern”?

Men varför bryr sig politikerna i så fall bara om vad standardbarnet tycker, och inte vad annorlunda eller extraordinära barn har för känslor och tankar?

Varför får bara det barn som ser på Melodifestivalen och äter på McDonalds skydd av lagen, medan de barn som är intresserade av främmande kulturer och spelar experimentell musik får kalla handen?

Vill lagen att alla barn ska vara exakt likadana?

Ja, det måste finnas någon anledning till att lagen inte ligger under ”sexualbrott”, men under brott mot ”allmän ordning”…

5)

Så den litterära genren ”pornografi” är förbjuden för att den ”kränker” ”barn i allmänhet.” Medan icke-pornografi eller konst är lagligt och således inte ”kränker” ”barn i allmänhet”.

Vilket måste betyda att det finnas någon slags egenskap, något slags innehåll i pornografin, som alla andra bilder saknar. Något vi kan peka på och säga, ”det, precis det, är det som är den fasansfulla styggelsen”.

Men som jag visat i
del 5 och del 6 klarar inte regeringen av att ringa in vad som är pornografi. Den är vad som är pornografi är i vardagligt tal, samtidigt som den är en rad specialfall som inte faller under någon definition av pornografi. Den behöver inte vara upphetsande, och den ska alltid vara upphetsande. Pornografi är allt som är upphetsande, samtidigt som man säger det finns mycket som är upphetande som inte är pornografi. Den saknar konstnärliga värden, och samtidigt är den konstnärligt värdefull.

Men vet man inte vet vad ”pornografi” är, kan man omöjligt veta att det kränker någon!

För som Mangadomen konstaterar är gränsen mellan konst och pornografi ”många gånger är flytande och svår att dra i praktiken samt att samma framställning kan påverka olika människor i olika riktning.”

Och kan alltså till och med vara ”konstnärligt värdefullt”.

Vilket gör det svårt att tro att någon överhuvudtaget kan bli kränkt av bilderna. Om det nu inte är en person som är ovanligt ogint inställd till samhället.

6)

Men om det nu är så att informationen att tonåringar kan njuta av sex kränker tonåringar, och vetskapen att sexuella övergrepp är något dåligt kränker småbarn (samt vuxna med små bröst och godtyckligt utvalda seriefigurer), så varför sluta där?

Det kan väl inte vara det enda som kränker barn?

”Dåliga skidspår kränker barn i allmänhet!”

”Hög rockmusik kränker barn i allmänhet!”

”Lata vuxna kränker barn i allmänhet!”

Möjligheterna är oändliga. Förbjud allt!

”Korkade politiker kränker barn i allmänhet!”

Oops…

Ja, hög musik kan vara farligt för barn. Men inte i tecknade serier. Och än mindre i tecknade serier för vuxna.

Och varför får bara ”barn i allmänhet” bli kränkta? Snacka om orättvist. Hur är det med andra metaforer som ”verklighetens folk” eller ”den svenska folksjälen”? Här känns det som om Sverigedemokaterna kan ha många spännande uppslag till nya ingrepp i yttrandefriheten.

Och den där Muhammed verkar vara en känslig kille. Och tänk på alla kristna som blivit kränkta av evolutionsteorin. Ska vi bara strunta i dem? Kan vi förbjuda puberteten kan vi väl förbjuda evolutionen också? Det är väl i stort sätt samma sak?

7)

Och hur har man tänkt sig att den här påhittade kränkningen ska gå till egentligen?

Är det verkligen rätt av politikerna att gå ut och uppmana små barn att titta på porr?

Det finns en anledning till att porr vanligtvis har en åldersrekommendation på femton eller arton år. I stor mängd är porr inte nödvändigtvis bra för vuxna, och i än mindre grad för barn. Inte för att de innehåller naket och sex, men för att den visar en förenklad och ensidig bild av verkligheten. Den ger en falsk bild av sexualiteten, av hur män och kvinnor fungerar.

Men gör det verkligen någon skillnad för ett barn – som letar upp en snuskig serie – om en teckning påstås föreställa en sjuttonårig figur eller en nittonårig? På vilket sätt gör det någon skillnad för ett barn?

Gör det ens någon skillnad för ett barn om en stiliserad teckning av mangatyp i texten påstås föreställa en figur som är fjorton eller fjugofyra? På vilket sätt tar barnet skada av den ena siffran men inte av den andra?

Blir ett barn som läser en tecknad serie om en sjuttonårig karaktär verkligen galen av destruktiv kåthet, men om de läser om en nittonåring händer det ingenting? Känner de sig övergivna och svikna av en hel vuxenvärld om de läser om en sextonåring som har frivilligt sex, medan om de läser om en tjugoårings äventyr så tycker de att politiker är det bästa som finns?

Fungerar barn på det sättet?

Fel serie?

Tycker verkligen våra politiker att små barns rättighet att enbart förses med grova pornografiska berättelser om figurer som påstås vara över arton år är så viktigt, att det måste göras allvarliga ingrepp i yttrandefriheten och tryckfriheten för den sakens skull?

Är det verkligen lämpligt att justitieministern på bästa sändningstid oroar sig för att småbarn inte ska erbjudas rätt form av pornografi? Vore det inte bättre om barnen skippade all porr tills de är äldre?

Och då det är förbjudet för vuxna att skicka eller visa porr för små barn, så på vilket sätt gör Lagen Om Tecknade Serier någon som helst skillnad?

8.

Nej, ”barn i allmänhet” är varken alla barn, eller vissa av regeringen utvalda barn, utan en fantasi. Det är en fiktion som skapats för att fylla det hål som bildats i en feltänkt lag. Till ett fiktivt brott behöver vi ett fiktivt brottsoffer, en påhittad målsägande till ett brottsmål som inte existerar.

Men ”barn i allmänhet” är kanske inte bara en tom fras, men en metafor för något?

Då de verkliga barnen inte blivit kränkta, vilka är det då som tagit illa vid sig av tecknade serier? Ja, vilka är de enda som är för ett förbud mot fantasiberättelse? Vilka är för ett förbud mot att människor kommunicerar med varandra?

Jo, våra politiker, diverse religiösa fanatiker och suspekta intresseorganisationer med dollartecken i ögonen.

De som har blivit kränkta av berättelser som visar att även tonåringar under arton år har en sexualitet är inte ungdomarna, då de vanligtvis är väldigt intresserade av sånt, eller de icke-könsmogna barnen, då de vanligtvis är ointresserade av sånt och bryr sig om helt andra saker.

Det som blivit tillknycklat av verkligheten är politikernas bild av hur barn borde vara. Barn ska dricka saft och äta bullar! Sjuttonåringar ska inte ha sex! De får inte berätta om det i alla fall!

”Låt oss ha våra förskönade barndomsminnen ifred!”

Så, tecknade serier kränker politiker i allmänhet. Ja, men säg det då!

9)

Min erfarenhet med att arbeta med ungdomar är att de mycket sällan känner sig upprörda över att någon de inte känner läser tecknade serier. Vanligt däremot är att de känner sig kränka av och protesterar mot korkade politiska beslut som drabbar dem själva.

Vilket alla ilskna kommentarer från medborgare under arton år på internet visar.

”Ge fan i vår manga!”

”Åh, nej, han dödade ‘barn i allmänhet'”. (Och det är helt lagligt, för övrigt…)

Verklighet, inte fantasi – Övergreppsmodellens fördel

Använder vi Övergreppsmodellen är det uppenbart vem som blir skadats och varför. Och det är alltid en verklig person. Men med den nuvarande fantasi-modellen är det ingen som blivit drabbad och det går inte att säga varför denna icke-händelse har ”hänt”.

Vilket beror på att ”barn i allmänhet” aldrig blev ”kränkta” förrän lagen gick igenom. Ja, de existerade inte ens då.

Och samman dag som Lagen om Tecknade Serier slutar att gälla kommer de lika magiskt att sluta bli ”kränkta” igen.

Medan riktiga barn kommer att må lika illa av sexuella övergrepp förra året, som de kommer att göra nästa.

Vad som egentligen hände i rätten

Vi har en grupp påhittade karaktärer – ”barn i allmänhet” – som blivit kränkta över vad andra påhittade karaktärer – kattflickor, fruktflickor och andra varelser – har haft för sig i ett rent litterärt sammanhang.

Och denna fiktiva strid – mellan två påhittade parter – har en verklig person, av kött och blod och med personnummer, blivit åtalad och dömd för.

Tänk att bli dömd inför vänner och arbetskamrater för barnpornografibrott, för bilder som varken innehåller barn eller pornografi. Bilder som inte ens är verkliga. Tänk att ni står inför domaren och får det beskedet. Eller tänk inte föresten, det kanske är olagligt numera…

Jaja, säger ni nu, men du lovade att berätta om hur verkliga barn råkar illa ut på grund av den galna lagen! Låt oss höra!

Visst, det kommer i övermorgon, i den näst sista delen, där polisen jagar spöken, politikerna förolämpar sig själva, och barnen överges av så väl fantasin som verkligheten…