Mangadomen: Är barnpornografi inte barnpornografi?

Att på ett kort och koncist sätt sammanfatta allt som är fel med lagens uppbyggnad är inte lätt. Eller att på ett enkelt sätt fånga all den rättsosäkerhet dess ogenomtänkta riktlinjer leder till. Men följande citat från polisens hemsida fångar på ett underbart sätt grundproblemet med lagstiftningen:

”Barnpornografisk text helt utan inslag av bild eller film betraktas inte som barnpornografi.”

Polisen gör sitt bästa med att försöka förklara politikernas märkliga idéer för medborgarna, men det går så där. Om vi går rakt på andemeningen skriver man: ”Barnpornografi är inte barnpornografi.”

Vilket måste ses som ett häpnadsväckande uttalande. Barnpornografi måste väl ändå vara barnpornografi? Vad skulle det annars vara?

1

”Ordet barnpornografi är en kritiserad term, för att ordet pornografi förminskar brottet. Om vi istället inser att det är ett dokumenterat sexuellt övergrepp på ett barn, så blir det nya begreppet Övergreppsbilder På Barn.”

–  P1 Dokumentär – ”Flickan med hundhalsbandet”

Det finns fotografier och filmer som de flesta av oss tycker ska vara förbjudna att tillverka och sprida.

Det finns två anledningar till att dessa Övergreppsbilder På Barn är ett sådant stort problem:

A) Fotografierna visar ett sexuellt övergrepp på ett verkligt barn, och spridningen av bilderna innebär ett övergrepp på barnet.

B) En handel med dessa bilder uppmuntrar till fler övergrepp på verkliga barn, för att tillgodose marknaden med material.

Om vi hade stått helt utan en lag: hur skulle vi skapat en definition som fångar in alla dessa fotografier, samtidigt som den utesluter alla andra bilder?

De flesta av den här lagens problem grundar sig i att Övergreppsbilder På Barn inte kallas så i vardagligt tal, utan har fått smeknamnet ”barnpornografi”. Vilket politikerna okritiskt använt som grunden till sin lag.

”Björn Sellström arbetar som utredare och granskare av barnpornografi. Ordet barnpornografi är dock en benämning som Björn Sellström vänder sig emot och menar att bilderna, och i förekommande fall även filmerna, ska betraktas som övergreppsmaterial.”

– Fredrik Selin, Brottsoffermyndigheten, Internationella Brottsofferdagen, februari 2010

Brottet handlar om barn + övergrepp, och inte barn + en litterär genre.

2

Att använda barn + pornografi som definition för det område som ska vara förbjudet, har tre stora problem:

A) De flesta definitioner av pornografi har skapats med vuxna i åtanke. Det som är passande för en vuxen är inte nödvändigtvis passande för ett barn.

Om en konstnär kör upp en pistol i stjärten på sig själv och fotograferar det hela kan det mycket väl anses vara konst och inte pornografi.

Men om någon gör samma sak mot ett litet barn, spelar det någon roll vilken genrebenämningen vi ger det?

B) Pornografi är inte samma sak i olika medium. Det är en väsentlig skillnad mellan fotografier/filmer och texter/tecknade serier/animerade filmer.

Kommersiell pornografi i form av fotografier och film handlar krasst sätt om prostitution med publik. Man säljer sex framför en kamera.

Men denna aspekt saknas i tecknade serier, animerade filmer och texter. Här handlar det om fiktiva karaktärer som upplever äventyr.

C) Uttrycket ”barnpornografi” sexualiserar i sig småbarnen.

Pornografi handlar om att skapa sexuell njutning, och att i lagen och i dagligt tal på ett sådant okritiskt sätt koppla ihop förpubertala barn med sexuell njutning är ett onödigt övertramp.

Begreppet Övergreppsbild på Barn är däremot neutralt, och konstaterar att vi har ett barn och vi har ett övergrepp.

Det finns ett dokumenterat sammanband mellan att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn, och att titta på Övergreppsbilder På Barn som vuxen. Men jag har aldrig hört någon säga: ”Jag njöt så mycket och mådde så bra när jag var barn, så nu tittar jag bara på barnpornografi.”

Även fotografier av fullt påklädda personer kan ge sexuell njutning, så att utgå från den sexuella njutningen vid ett förbud är en återvändsgränd. Det kommer bara leda till att vi förbjuder bilder som varken är skadliga eller farliga för någon.

3

Övergreppsbilder På Barn är inte i grunden ett moraliskt problem utan ett arbetsmiljöproblem. Vi har inte tydliga lagar för barn och arbete för intet.

De små barnen är för unga för att göra det som de tvingas till på bilderna, och även de könsmogna ungdomarna har inte nått den ålder där de kan anses kunna godkänna spridningen av ett sådant integritetskänsligt material.

Vi har således ett dubbelt övergrepp, som sprids över världen när fotografierna sprids.

Men Superman kan inte ge sitt godkännande till något, inte ens till att ståtligt rädda världen. Precis som Jokern inte kan ge sitt medgivande till att döda och skapa kaos i Gotham City. Och i detta avseende finns det ingen skillnad mellan en romantext och en tecknad serie.

4

Så det är inte svårt att förstå varför Övergreppsbilder På Barn bör vara olagliga.

Och varför text och teckningar ska skyddas av yttrandefriheten.

Men istället har politikerna spårat ur, och som polisens lusiga citat visar, lagt gränsen med Övergreppsbilder På Barn och fantasiteckningar på ena sidan, och text på den andra.

5

Men då ”barnpornografi” i betydelsen Övergreppsbilder På Barn är ett smeknamn, och inte ett rättvisande uttryck, leder det oundvikligen till att när lagen försöker fånga in det område som ska vara olagligt genom att definiera ”barn” och ”pornografi”, så vandrar man vilse.

Det är som om vi skulle beskriva Norrköping genom att var för sig definiera ”Lilla” och ”Peking”.

Vilken rättssäkerhet skulle det leda till?

Problemet blir uppenbart i regeringens proposition där de å ena sidan hävdar att en bild bara kan förbjudas om den är pornografi enligt ”vanligt språkbruk och allmänna värderingar”, varpå man ger exempel på bilder som ska vara olagliga och som hamnar långt bortom ”pornografi” när man applicerar dem på vuxna.

”Pornografi” är i politikernas värld endast vad vi vanligtvis menar med pornografi när vi tänker på vuxna, oavsett om det är film eller tecknade serier. Samtidigt som det också är något som bara existerar vad gällande fotografier av små barn.

Schrödingers kattflicka är nöjd.

Men ett olämpligt fotografi av ett barn blir inte automatiskt pornografi, och ett övergrepp leder inte nödvändigtvis till sexuell njutning.

6

Om vi tar vad vi vanligtvis menar med ”barnpornografi” och plockar bort ”barn” ur det, får vi inte vanlig pornografi.

Vanlig pornografi är inte Övergreppsbilder på Barn minus barn. Om vi nu inte anser att alla sexuella möten mellan vuxna är en form av våldtäkt.

Nog för att porrfilmer kan vara trista att titta på om de medverkande är oengagerade och uppenbarligen hellre hade varit på golfbanan eller shoppat – och än mindre trevligt blir det om de som har sex helst inte varit med i filmen alls – men karaktärerna i romaner och tecknade serier har vanligtvis inte sex bara för pengarnas skull. De är förhoppningsvis skrivna på ett mer engagerade sätt…

7

Det finns en annan avgörande skillnad mellan å ena sidan fotografi och film, och å andra sidan tecknade serier och en animerad film.

För att skapa en porrfilm behöver du bara sätta en kamera på ett stativ och trycka på rec, så länge någon har sex framför linsen.

Men du kan inte lägga en bunt papper och en penna på ett bord och tro att det ska finnas en färdig serie när du kommer tillbaka. Ovansett om någon har sex i rummet eller inte. En tecknad figur gör ingenting så länge du inte drar pennan över papperet.

Som serietecknare ansvarar du för varje liten del av varje enskild ruta. Du får ingenting gratis. Du har inga skådespelare som agerar framför kameran, du får inga färdiga bakgrunder eller bakgrundshändelser i form av verkliga miljöer.

Motsatsen till Övergreppsbilder På Barn, är fotografier som inte föreställer ett övergrepp och inte innebär ett sexuellt övergrepp på barnet om de sprids.

Men gränsen för ”pornografi” slutar vid konsten. Enligt regeringens definition innehåller inte porren ”konstnärliga värden”.

Och visst, även ett dåligt taget amatörfotografi kan vara upphetsande om det föreställer en känd skådespelare i en uppenbart sexuell situation.

Men hur skapar man en tecknad serie – där du ansvarar för varje liten del av varje ruta – som är så genomarbetad att läsaren inte bara finner den trovärdig men dessutom upphetsande, utan att denna process innebär att du använt ett påtagligt konstnärligt kunnande?

Testa själv att skriva en tecknad serie som de flesta läsare finner underhållande och sexuellt stimulerande. Om det vore så lätt, varför försörjer sig inte fler sig på det sättet?

8

Men om tecknade serier kräver ett påtagligt konstnärligt kunnande för att bygga upp sexuell upphetsning, så har de samtidigt fördelen att en skicklig tecknare kan skapa precis vad som helst. Alver, kattflickor, rymdvarelser och robotar tar lika mycket arbete att frambringa på ett vitt papper som en vanlig människa.

Och i en tecknad serie är det verkligen en alv vi tittar på; inte en skådespelare har sminkats och täckts av plast. Vilket förstås även gäller för en välskriven text.

9

Vilket leder oss till nästa stora problem med lagen: att domstolen dömer tecknade bilder som om de vore fotografier.

Det vore självklart att om lagboken förbjuder både Övergreppsbilder På Barn och den litterära genren barnpornografi i form av tecknade serier, så skulle den göra det i två separata lagar, då de väldigt lite har med varandra att göra. Eller i värsta fall dela på de båda företeelserna i samma lag.

Men det gör man inte.

Våra politiker påstår att fotografier och tecknade bilder är lika goda kålsupare, samtidigt som regeringens proposition till mer än 99% är fokuserad på fotografier. Alla exempel, alla resonemang, allting utgår från fotografier av verkliga händelser.

Det enda stället i 1997 års proposition som förklarar varför teckningar måste vara förbjuda hänvisar först till att man kan filma barn i smyg, och sedan till att det är fel och teckna av ett övergrepp medan det händer.

Ingenstans nämner man fiktionen med ett ord.

Så väl definitionen av ”barn” som definitionen av ”pornografi” har man utformat utifrån fotografier av verkliga händelser, och lämnat åt domstolen att så gott man nu kan använda dem på påhittade tecknade bilder.

Vilket leder till en rad absurda problem.

För det första betyder det att alla litterära fantasier försvinner, inklusive all förekomst av fantasy och andra fantastiska genrer.

En kattflicka är inte en kattflicka, men en skådespelare med kattöron och lössvans. Kalle Anka är inte Kalle Anka… men eh, en arbetare på Disneyland i ankkostym? En teckning av en terminator är inte en robot från framtiden, utan Arnold Schwarzenegger för tjugo år sedan med filmsmink. Och tidsresa är inte en tidsresa utan… Ja, jag vet inte vad det är, men någonting vardagligt som politikerna känner till i alla fall. Ett pendeltåg?

För det andra försvinner alla personliga tecknarstilar, alla tolkningar, alla metaforer, alla främmande kulturformer, och alla skämtteckningar.

För det tredje måste domstolen på något sätt blunda för att pornografi enligt lagen ska sakna konstnärliga värden – då alla teckningar som är så pass välgjorda att de uppenbarligen kan påverka betraktaren på ett sexuellt sätt, måste ha konstnärliga värden för att kunna uppnå denna effekt.

Och ett fjärde problem är att ”barn” i fiktionen inte är det samma som ”barn” i verkligheten.

10

En på ett skruvat sätt underhållande sak som hänt på senare år är att vissa fått för sig att pedofiler är ute efter personer under arton år. Som om pedofili är något som man lagstiftat fram, och inte är biologiskt/psykologiskt betingat.

Vad denna grupp tänder på är icke-könsmogna barn. Det vill säga personer från ungefär tolv år och neråt.

Så tänder du som vuxen på någon som är femton är du inte pedofil. Då är du normal, eller möjligen en snuskhummer, beroende på vem man frågar.

11

Och ser man på de böcker som brukar kallas barnpornografi (och de är av någon anledning väldigt få, trots att det är fritt fram att publicera dem bäst man vill) så handlar det så vitt jag vet sett bara om karaktärer i åtta-tolv års åldern.

Böcker med karaktärer i femton-sjuttonårsåldern som har sex benämns, av en begriplig anledning, aldrig som barnpornografi. Huvudpersonerna är ju inte så mycket barn, som tonåringar eller ungdomar.

Det är någonting som händer kring tolv-trettonårsåldern. Inte bara att pedofiler förlorar ett eventuellt intresse för personen, men att personen börjar intressera dig för andra människor på ett annat sätt än tidigare. Den sexuella kraften sätter in. Man blir kåt.

12

Denna förvandling från barn via tonåring till vuxen är fascinerade för de flesta som genomgår den. För att inte säga omtumlande, och ibland skrämmande, ibland underbar.

Vänner, förälskelser, sex, drömmar om framtiden, utbildning, politisk aktivitet, fester, musikspelande och skrivande… Det är mycket som händer i dessa år. En del saker som inte händer i andra delar av livet, i alla fall inte med den intensiteten och kraften.

Det är en stor, outforskad värld man kliver in i.

Vilket gör det till ett tacksamt ämne för författare att skriva om. Inte minst då det även är en av de perioder av livet då vi läser mest, och är som mest intresserade av att få oss själva skildrade som vi är.

13

Således är det inte underligt att vi inte blandar ihop de få böcker som handlar om åttaåringar och sex, och den rika flora av böcker där femtonåringar möter  sin sexualitet.

Denna skillnad mellan småbarn och ungdomar ger oss även ett problem när det gäller en lag om fotografier och filmer. Att ägande av fotografier där en femåring blir våldtagen, och ägande av fotografier där en sjuttonåring har frivilligt sex faller under samma brott är olyckligt.

Trots allt är det lagligt i Sverige att ha sex från att man fyllt femton år, så dessa bilder skildrar inte ens något övergrepp.

Dessutom är fotografier av sjuttonåringar inte ens olagliga i dagsläget så länge det inte av bilden framgår att personen är sjutton år. Men skriver vi dit ”sjutton år” på en bild, blir den plötsligt olaglig, även om personen på bilden är över arton år.

Och brottet blir märkligt nog det samma som ett övergrepp på ett litet barn.

Visserligen är bilder med småbarn ett grovt brott under lagen och tonåringar som har frivilligt sex ett lindrigt, men det är fortfarande samma brottsrubricering. Att höra att någon har blivit dömd för barnpornografibrott skapar avsky i oss. Som i många fall kanske är opåkallad.

Schrödingers Kattflicka slickar sig om munnen.

14

Och när vi blandar in tecknade serier i potten lämnar vi all rättsäkerhet och det så kallade brottet blir en bisarr cirkus. Inte bara då varje socialt avståndstagande från vår sida blir löjeväckande. Men än värre: varje chans för domstolens att avge en vettig och rättvis dom försvinner.

För om det många gånger inte går att på ett fotografi avgöra om någon är fjorton, nittio eller tjugofyra, är det i så gott som alla fall omöjligt att fastställa en tecknad figurs ålder.

Inte bara då en tecknad figur inte har någon egentlig ålder. Eller än mindre har någon pubertetsutveckling som vi kan mäta. Eller nödvändigtvis behöver vara en människa, även om bilden får oss att tänka på en sådan, då det kan vara en robot eller hamnbytare eller alv eller vad som helst.

Glöm att bevisa att teckningen visar en person ens i betydelsen robot eller hamnbytare, vi kan överhuvudtaget inte veta om en teckning föreställer en karaktär.

Ta en fantasiteckning – vilken som helst – och försök bevisa att den inte är en dröm i den fiktiva världen. Eller en illusion. Eller är en tavla eller teckning i den fiktiva världen…

15

För när vi lämnar arbetsmiljöbrottet att fotografera verkliga barn i sexuella situationer, och ger oss in i den rena fiktionen hamnar vi en helt annan sfär.

Om någon skriver en berättelse om ett gäng fjortonåriga tjejer som spelar fotboll och har sex, och det som vi förväntas bli upphetsade av är kombinationen fotboll och sex, så blir genren fotbollspornografi och inte barnpornografi.

Och om någon skulle skriva en berättelse om ett gäng tjugofemåringar som har sex och författaren lägger allt fokus på att de är barn, så får vi följaktligen barn+pornografi, om än en väldigt märklig form av sådan.

Så när polisen konstaterar att ”barnpornografi är inte barnpornografi” så har de kanske ändå rätt? Måhända är svaret att ”barnpornografi” inte existerar?

Det finns bara Övergreppsbilder På Barn – de fotografier som måste vara förbjudna om vi ska skydda verkliga barn – och däröver har vi en massa annat: vanliga fotografier, spelfilmer, tecknade serier och texter, som vi inte behöver definiera.

Det är dags att vi lämnar ”Lilla Peking” bakom oss, och vandrar in i Norrköping och ser vad som finns med öppna ögon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: