Dead Space – spelrecension

Resident Evil 4 i rymden eller Mass Effect som survival horror; EA brandskattar spelhistorien och bjuder på en lysande actionskräckis.

Det finns en välbekant devis för dem som sysslar med konstnärlig tävlan: ”amatören lånar, proffset själ, mästaren skändar”. Det som kanske främst förenar klassiska författare som Dante, Shakespeare och Milton är deras sätt att se på traditionen, inte som något som ska vårdas och hyllas, men som ska plundras och utnyttjas för deras egen vinnings skull.

Nu är inte Dead Space något mästerverk som kommer att vara aktuellt om femhundra år, men det går inte att miste på den glädje med vilket det plockar på sig av sina föregångare likt ett uppdukat smörgåsbord. Det är skillnad mellan att lite blygt hoppas att ingen ska märka något när man karbonkopierar ett framgångsrikt spel, och att lägga upp spelhistorien på obduktionsbordet och med den rostiga sågen i hand sära ut exakt de bästa bitarna som man är ute efter.

I Dead Space spelar du som Isaac Clarke, en rymdskeppsmekaniker som på ett rutinuppdrag i rymden kommer till det väldiga gruvskeppet USG Ishimura. Trots den stora besättningen är det ingen som svarar på anrop och när ditt lilla skepp med dess fåtaliga medlemmar kraschlandar vid dockningen, står det snart klart att något fasansfullt har hänt på skeppet och att faran är långt ifrån över…

Isaac Clarke må vara ute på farlig mark och vandrar rakt in i det okända, men som spelare känner man sig genast hemma. Bioshock, Metroid Prime, Half-Life och i princip alla andra framstående action- och skräckspel länsas på innehåll för att för att bygga upp spelets gameplay, bandesign och story, för att inte tala om all inspiration från den skitiga rymdfilmsgenren, med Alien i spetsen.

Det spel som råkat värst ut av Dead Space plundringståg är dock Resident Evil 4, och ett sämre föredöme kan man hitta. Vi får massor av ljuvlig tredje-person-över-axeln-action, och allt möjligt annat som de flerdelade uppgraderingarna av vapnen och inventorysystemet har lyfts rakt av från Capcoms mästerverk.

Nu kanske det låter som Dead Space är ett mischmasch som skulle falla samman i sömmarna så fort man petar på det, men ingen kunde vara mer från sanningen. Tre saker höjer Dead Space över alla pinsamma kopior och skapar dess underbara närvarokänsla, och det är skräcken, lemlästningen och spelets imponerande enhetlighet.

Ja, Dead Space är läskigt. Oroa dig inte för att du inte kommer att bli skrämd. Visst finns det många renodlade skräckspel som är klart otäckare, men för att vara en actionskräckis är det panik och krypande oro så det räcker och blir över.

Som alla som kan sin skräck vet är det är ljudet som är det viktigaste, och här triumferar Dead Space. Det mullrar och gnisslar, skriks, larmar, bankar och har sig, varpå det är alldeles oroväckande tyst. Underbart!

Fienderna är också härliga. Spelet bjuder på bra action, med dess främsta gimmick i centrum: lemlästningen. Här är det inte headshots vi är ute efter, utan lem efter lem ska skjutas av de intensiva monstren för att de ska dö. I början känns det ovant och krångligt, men snart kommer jag in i det, och jag tröttnar aldrig på att skjuta av ben och armar och se dem flyga omkring. Nice!
Med skräckobehaget som får mig att vilja backa och lemlästarpartyt som lockar mig att fortsätta har EA skapat en balans som håller mig i nuet.

Vilket leder oss till den tredje och mest imponerande huvudingrediensen: trots spelmakarnas stöldturné så är Dead Space ett av de mest sammanhållna och enhetliga spel jag spelat. Inom fiktionens ramar är allt så konsekvent och genomtänkt – och fritt från buggar och störningsmoment – att långa stunder glömmer jag att det är ett TV-spel, och jag är verkligen på plats, på USG Ishimura.

En betydande del i denna grymma inlevelse beror på att man helt har skippat en påklistrad HUD, och Issaks tillstånd visas helt genom hans dräkt och vapen. Till om med kartan, uppdragsskärmen och inventoryskärmen dyker upp som ett hologram i luften som Isaak tittar på, medan spelet fortsätter. Även kommunikationen med de andra överlevarna sköts via hologram som dyker upp i luften (a la animeserien Nadesico, fast betydligt mer sansat) vilket inte bara fungerar utmärkt, men som känns trovärdigt och smidigt.

Till skillnad från många andra spel (till exempel The Darkness, som jag spelade samtidigt) är också de förutbestämda actionhändelserna sömlöst inbakade i spelet. När ett nytt monster anfaller tänker jag inte – vänta här nu, är det en spelsekvens eller en glorifierad filmsekvens som jag inte behöver göra något åt? – utan jag springer i panik, skriker och skjuter vilt.

Undantaget är den tråkiga konventionen att alla överlevande man möter antingen blir dödade eller tar livet av sig exakt när man möter dem. Visserligen är det en vanlig spelmässig och berättarmässig förutsättning i linjära spel att man inte kan rädda bifigurer hur som helst, men här brister tyvärr illusionen och inlevelsen som spelet i övrigt så elegant bygger upp.

Just enhetligheten och den designmässiga trovärdigheten är vad som främst skiljer spelet från sin spelmässiga förebild Resident Evil 4. Medan Resident Evil 4 var en karneval av bisarra händelser, miljöbyten och märkliga storyvändningar som egentligen inte hade något med varandra att göra, är Dead Space från början till slut en jämn och logisk upplevelse, så väl spelmässigt, bandesignmässigt och storymässigt. Få actionspel har lagt ner så mycket arbete på att miljöer, monster och spelsystem ska verka i ett trovärdigt sammanhang, vilket gör en stor del av det härliga inlevelsen och närvarokänslan.

Det bästa exemplet på detta är kanske spelens skyttebana. I Resident Evil 4 är den ett under av bisarr och ologisk galenskap, medan i Dead Space är den placerad på en helt logisk plats och har en helt logisk funktion.

Baksidan av all konsekvens och enhetlighet är att spelet bitvis blir enformigt och småtråkigt. Men på något mer sätt än att vi befinner oss i rymden måste spelet hålla det överväldigande Resident Evil 4 ifrån sig, och till syvende och sidst är det ett bra val att byta ut den japanska galna underhållningen mot västerländsk logik och trovärdighet för att spelet ska få en egen identitet.

Men, och här kommer vi till spelets enda riktigt stora svaghet, om man väljer allvar framför färgglad karneval, måste man också ha en story som kan leva upp till det. Berättandet håller visserligen en hög nivå – som i de flesta spel av den här slaget är du aldrig mer än en springpojke, men för en gångs skull passar uppdragen in i miljön och händelseförloppen, och det känns sällan irriterande men angeläget och brådskande att skickas än hit och än dit – men själva storyn tar inte ett steg från huvudfåran i genren. Man funderar en stund på den vanliga frågan – Är det som förvandlat den stackars besättningen till monster den här gången ett virus, genetisk manipulation eller en utomjordisk parasit? – och så händer det inte mycket som man inte varit med om förut, eller kan lista ut i förväg.

Jag förväntar mig snart att personerna ska börja kläcka ur sig ironier a la Scream-filmerna, om de allt för välbekanta monsterattackerna, strömavbrotten och galna forskarna som kommer i ens väg, men det händer aldrig. Stackarna, har de inte filmer i framtiden? Med tanke på hur slitna de här klichéerna är idag, kan man bara tänka sig hur trötta folk måste vara på dem på 2400-talet…

Bipersonerna är visserligen rätt sköna typer, men den stackars huvudpersonen Issac Clarke verkar helt viljelös. Visst är det bra att personer med handikapp skildras på ett positivt sätt i TV-spel, men är inte stumma hjältar väldigt överrepresenterade? I början verkar han rent av efterbliven, tills jag kikar in på uppdragsskärmen och ser att han kan uttrycka sig fullt begripligt i skrift. Märkligt.

Men förutom att storyn inte håller måttet är Dead Space ett läskigt actionspel med en underbar närvarokänsla och en härlig rymdkänsla. Älskar du Resident Evil 4 och/eller mörka rymdäventyr är det ett givet köp.

Fördelar: underbar närvarokänsla, Resident Evil 4 inspirerat så det står härliga till, trovärdig och enhetlig bandesign, beroendeframkallande lemlästande, mysig skräck, underbart ljud, trevlig grafik, bra berättande och trivsamt skådespeleri, fin rymdkänsla.

Nackdelar: möglig och feg story, ännu en stum (och viljelös) huvudperson, bitvis enformigt

Betyg: 8/10

Annonser

Helvetet nästa?

Det är med fasa som jag inser att alla de spel jag kör just nu – Dead Space, Battlefield 1943, Battlefield: Bad Company, Mass Effect 2, Burnout Paradise och Rock Band 2 – bär EA:s symbol. Kommer jag att hamna i helvetet för det här?

Dante’s Inferno är också ett EA-spel. Men det har jag inte testat… än.

Äntligen Dead Space!

Efter tre månaders väntan och hård kamp har jag äntligen fått tag i ett av de mest eftertraktade och svåråtkomliga spelen: Dead Space!

Vänta lite här, hur kan ett lite drygt ett år gammalt EA-spel till Xbox 360 vara omöjligt att få tag på? Läs min skakande skildring av spelvärlden, Sverige, år 2010: (Jo, det var så här det gick till:

16 december 2009

Dead Space är ett av de spel jag varit mest intresserad av att lägga fingrarna, på sedan det släpptes ett år tidigare. Först väntade jag på att det skulle gå ner i pris, men sedan fick jag aldrig tummen ur, trots hårda påtryckningar från en internetvän.

När nu uppföljaren officiellt utannonserats inser jag att det är dags att slå till, för att inte översköljas av spoilers och detaljer om hur mycket bättre det nya spelet kommer bli.

Att shoppa loss strax innan jul finns det inte tid med (eller känns särskilt rätt), och det är försent att önska sig det till jul, så jag inväntar mellandagsrean.

26 december 2009

Mellandagsrean är inte vad den en gång varit, i någon av stadens butiker. (Det är inte som för ett par år sedan när jag tokköpte årsnya skivor, som Anna Ternheims Separation Road, på Åhlens för tjugo kronor styck.) Game har i alla fall en hylla med nedsatta Xbox 360-spel. Bland annat ett exemplar av Dead Space för 199kr.

Och här kunde en lång historia varit kort, om jag bara gjort det jag borde gjort i den här situationen. Men nu är det så att jag ska spendera en vecka hos mina föräldrar, utan min 360. Och det känns lite drygt att sitta och stirra på det hett efterlängtade spelet utan att kunna spela det. Och jag ska ändå göra en stor Internet-beställning, med Dead Space som bärande inslag. Och vem vet, kanske är det ännu billigare på nätet?

28 december 2009

Rean på nätet var ännu mer ointressant och inget av spelen på min långa digra lista har fallit i pris. Min stora beställning ser med ens ganska futtig ut. Dead Space finns bland annat på Webhallen och Spelbutiken, de billigaste 178 och 199 kronor. Äsch, lika bra att skippa beställningen och köpa det på stan då.

***

På stadens visar det sig att stadens enda kvarvarande exemplar av Dead Space försvunnit i någon annans väska. Men Game har fått in ett begagnat exemplar för 179:-. Äsch, då blir det nätet i alla fall.

***

Dead Space finns på lager både på Webhallen och Spelbutiken, men jag väljer Webhallen, då de har Battlefield: Bad Company för 199:-, vilket min Battlefield 1943 drogade hjärna gillar. Beställningen blev liten, men bra ändå, då det är två hett efterlängtade spel som kommer att vänta på mig när jag återvände hem efter den första semesterveckan.

***

Blir förkyld på kvällen.

9 januari 2010

Återvänder äntligen hem till min lägenhet, efter att ha spenderat mina två semesterveckor nerbäddad i en säng hos mina föräldrar, hostandes och snytandes.

Jag är så trött att jag knappt kan röra mig, och ute är det -30 så jag kan inte ens gå ut och få mig en nypa uppfriskande luft.

Paketet från Webhallen har fortfarande inte kommit…

10 januari 2010

När jag orkar forska i saken visar det sig vara Dead Space som är slut i lager. Nå, det är väl knepigt det där med lagerhållning, efter jul och nyår, det är väl därför det dröjt. Synd, för jag är väldigt sugen att spela det, efter två veckor när jag knappt orkat se på TV.

Skryter för internetvännen att jag äntligen beställt Dead Space efter ett helt år på väntan och påtryckningar, och han gratulerar mig till köpet.

Loggar in på Xbox Live. Ser att NuYu har börjat spela Dead Space. Blir avundsjuk. Fan, jag vill också spela det…

11 januari 2010

Tillbaka på jobbet igen, tröttare och mer sliten än innan semestern.

***

Det är skönt att vara ute och röra sig igen. På Game har de varken Dead Space nytt eller begagnat. Tröstar mig med The Darkness för 99 kronor.

***

Funderar om jag ska avbeställa från Webhallen och ta Dead Space någon annanstans? I Spelbutiken är det också slut i lager. Det ska komma i lager samma vecka. Avvaktar.

15 januari 2010

NuYu lägger upp sin episka Dead Space recension. En vild diskussion utbryter. Fan, jag vill också vara med och diskutera…

18 januari 2010

Fortfarande ingen beställning; slut i lager. På Spelbutiken ska det fortfarande komma i lager samma vecka. Börjar bli orolig. Kollar runt på Internet och inser att spelet inte finns någonstans! Fan, i december fanns det i lager på diverse ställen, och plötsligt är det helt borta. Vad är det som händer?

25 januari 2010

Inget Dead Space, varken i staden eller på nätet. Spelbutiken ska fortfarande på in det ”samma vecka”. Jag börjar ana ett mönster…

28 januari 2010

Spelbutiken raderar 360-versionen av Dead Space. Surfar runt och ser att flera andra butiker har gjort samma sak. Bilan har fallit. Är hoppet ute? På Webhallen går det dock fortfarande att beställa. Mailar dem och frågar om det finns en chans att de kommer att få in det, eller om EA officiellt har likviderat det?

29 januari 2010

Webhallen meddelar att de beställt varan från sin leverantör men inte fått in dem än, vilket inte riktigt var den information som jag var ute efter. Chansen att jag ska få något Dead Space känns ganska avlägsen…

Tidig februari 2010

Besöker stadens butiker och kollar runt på nätet, men hittar inget Dead Space, varken begagnat eller nytt. Retsamt nog finns det massor av exemplar av spelet till PS3, både nytt och begagnat, på de flesta ställa. Måste jag köpa en PS3 för att få spela det?

***

Testar Battlefield: Bad Company 2-demot. Det är roligt, men inte lika lättspelat och roligt som Battlefield 1943. I vilket fall känns det första spelet inte så hett och aktuellt längre.

16 februari 2010

Beslutar mig för att avbeställa beställningen från Webhallen. Utan Dead Space och med lusten efter Bad Company borta är det bara luft kvar av min en gång så efterlängtade beställning.

17 februari 2010

När jag går in på nätet för att avbeställa ser jag att jag fått ett mail från Webhallen. De meddelar att Dead Space har utgått. Och de har precis skickat resten av beställningen. Fan!

18 februari 2010

Beställningen kommer slutligen, efter nästan två månader. Den består av ett exemplar av Battlefield: Bad Company. Med fulomslag! CLASSICS står det på omslaget. Spyr nästan på hallgolvet.

Slutet av februari 2010

Dead Space finns ingenstans till 360, men överallt till PS3. Känner mig lite halvgalen, förföljd så där. Kollar in på Tradera igen. Har börjat ställa in mig på att jag måste hitta det begagnat. Men det känns allt annat än rätt att köpa ett enbart ett år gammalt spel på Tradera, men jag är desperat.

Vet inte om det är så smart att ge mig in och bjuda i mitt nuvarande tillstånd. Känns som om jag är beredd att betala vad som helst för att ta mig ur det här. Min snålhet som satte igång karusellen två månader tidigare har övergått i desperation. På Tradera har de ett exemplar av Dead Space till 360. Efter en halv dags bud har det redan passerat 200 kronor…

5 mars 2010

Dead Space är inte längre ett spel. Det är en myt, en legend. Sjuk och hemma från jobbet, gör jag dock en sista kraftansträngning och letar upp varenda liten jäkla sida som säljer spel. Plötsligt hittar jag det på Gameshop! Bland original-xboxspelen av alla ställen. Är det därför det fortfarande finns kvar i lager, eller är allt bara ett grymt misstag för att plåga mig ännu ett varv?

I vilket fall skyndar jag att beställa. Eller skulle ha skyndad mig, och inte sidan var så jäkla seg. Den tar flera minuter att ladda varje sida. För att inte tala om när jag ska registrera mig. Ingenting fungerar! Och det känns som om det är en kamp om sekunder. Kanske är det någon annan stackare som i samma stund är på jakt efter den förlovade graalen och är på samma spår som jag. Min förkylnings-förvirrade hjärna ser hur fiender från alla håll närmar sig.

Efter över en timmes kämpande lyckas jag äntligen lägga beställningen, och då är spelet borta! Det finns ingenstans! Inte i söklistan när jag söker, inte själva sidan jag beställde från; ingenting. Vad ända in i..?

***

På kvällen kollar jag in igen, och – prisa gudarna – men spelet är tillbaka igen! Efter mer seghet, mer väntan och många svordomar lyckas jag tillslut lägga beställningen.

Bara väntan återstår.

8 mars 2010

Efter en helg av väntan får jag ett mail från Gameshop. Dead Space är tyvärr slut meddelar de, men samma dag har de fått in ett begagnat exemplar. Vill jag ha det för 250 kronor? ”Ja, ja, för guds skull, skicka det bara, vad som helst, skicka det bara!”

10 mars 2010

När jag kommer hem ligger ett brunt tjockt kuvert på hallgolvet. Långsamt sätter jag mig ner och öppnar det…

Portal 2 – årets spel?

Det kommer inte att bli mycket hype i den här bloggen, då jag inte är särskilt intresserad av spel som inte släppts ännu. Varför bry sig om spel som kanske/kanske inte kommer att bli bra, när det redan finns så mycket härliga spel omkring oss?

Men när uppföljaren till den här konsolgenerationens klart bästa spel officiellt utannonserats måste det naturligtvis uppmärksammas i en jublade glad liten blogg.

I Portal 2 blir det, förutom en härlig lång enspelarkampanj förstås med nya spännande inslag och utmaningar, en separat fullängds tvåspelar co-op kampanj! Två spelare, massor av portaler, och tight samarbete för att ta sig vidare. Total awesomeness!

Med tanke på att det  inte släpps något Persona i år känns det som vägen ligger öppen för Portal 2 att bli årets spel.

Hype.

Mer info! (minispoilers)

Battlefield 1943 – spelrecension

”På slagfältet, 1943

Kära Emily

Det är nu tre veckor sedan jag anslöt till kriget och jag har redan varit med om över hundra slag. Det kanske låter mycket men med tanke på att varje batalj bara varar i en femton minuter blir det en hel del stridande…”

Battlefield 1943 fångar den rätta andra världskriget känslan trots att det egentligen inte är det stora kriget som simuleras.
Att stiga in i 1943s onlinevärld är att återvända till skolgårdens springande vi-mot-dem strider där cowboys och indianer, ninjor och pirater, eller vilka ärkefiender det nu är som brakar samman.
”Pang pang, du är död”, och man ligger ner på marken och får vara död i tio sekunder innan man kan hoppa upp och vara med igen.
Inramningen med striderna mellan japaner och amerikanerna ger dock den svärta som leken behöver.

Battlefield 1943 är ett härligt spel, i stort sett befriat från irritationsmoment och onödigt fluff.
Här finns ingen story, inga mellansekvenser eller fåniga gimmicks. Det är två lag med tolv spelare som slåss om fem flaggor som ska intas och försvaras.

Vid en anblick kan spelet verka fattigt, men är egentligen avskalat på ett föredömligt sätt. Ett spelsätt, tre banor (öar), fyra fordon och ett fåtal vapen är inte mycket att skryta med i dessa hype-galna tider, men denna koncentration är en grundläggande anledning till att spelet är så njutbart, speciellt för en nybörjare i onlinevärldens krigslandskap.

De flesta online-spel har testat har jag ratat ganska omgående. Vanliga problem är att det höga antalet banor/vapen/spelsätt har varit överväldigande och avskräckande, att banorna är labyrintiska korridorhelveten, att spelet är för snabbt och kaosaktigt, att det kan vara svårt att se till vilket lag spelarna tillhör, och att man måste köpa till en massa DLC om man vill spela med någon.

Battlefield 1943 är så enkelt och välkomnande att jag snabbt kommer in i det, men djupt nog att för att jag kan spela hundratals matcher utan att bemästra varje möjlighet. Istället för att bara rusa vidare blir varje buske en taktisk möjlighet, och jag testar ständigt olika taktiker, förfinar och förkastar, och samarbetar på olika sätt med andra spelare.

Banorna är öppna och enkla att navigera. De är små nog för att det alltid ska finnas action bakom nästa krök, men stora nog för att en nybörjare ska kunna dra sig tillbaka och ta det lugnt ett tag. Med oändligt med ammunition att ladda om och självhelande om man håller sig undan kan man koncentrera sig på strid och taktik. Vare sig man flyger, kör stridsvagn eller sitter gömd med snipergeväret finns det alltid möjligheter och val.

Squadsystemet gör det enkelt för en nybörjare att hänga på och lära sig av en rutinerad spelare. Att spela på egen hand som nybörjare är inte så bra, då möjligheten att respawna intill sina squadmedlemmar är nödvändigt för framgångsrikt spelande. Det är när man är i ett squad med riktigt flyt som spelet är som bäst.

Spelets achievements är ovanligt enkla. Trots att jag spelade som en idiot de tio första omgångarna hade jag snart tagit tio av tolv. Bara spela-hundra-matcher är någon utmaning, även om spelets höga beroendefaktor snart gör att även den ryker.

Förutom ett rankningssystem med topplistor för varje match och stigande i grader efter insamlad poäng, så har spelet ett eget awards-system med frimärken och vykort som bjuder på mer utmaning för att samla alla.

För att vara ett billigt nedladdningsbart spel är grafiken makalös, och de härligt förstörbara miljöerna är ljuvligt vykortsvackra.
Och det är precis så knepigt att urskilja fienderna i terrängen som det ska vara.

Svagheter är det sparsmakat med.
Som online-only har det visserligen hela listan med begränsningar som att man måste vara uppkopplad, irriterande lulzare, att man ska ha tur att hamna i ett bra squad (om man inte spelar med tre vänner – rekommenderas!) och att spelet om något år kanske inte alls går att spela.

Tutorialen borde ha varit bättre. Då spelet i övrigt är så nybörjarvänligt är det ett onödigt klavertramp att den inte förklarar många viktiga spelmässiga aspekter på ett vettigt sätt.
Och efter trehundra spelade matcher skulle det inte skada med en bana eller två till.

Sammanfattningsvis är Battlefield 1943 ett spel som ger mängder av högkvalitativt spelande för en billig penning. Det är nybörjarvänligt, irritationsfritt, beroendeframkallande och välgjort över alla spelmässiga och bild- och ljudmässiga aspekter.

Samtidigt som det är ett sparsamt spel, är det fullproppat med innehåll. Less is more, helt enkelt.

Fördelar: intensivt, välgjort, överskådligt, lättspelat, ljuvlig och funktionell grafik, bra ljud, välbalanserat, bra styrning, skönt tempo, billigt, härlig gruppkänsla

Nackdelar: en eller två banor till hade inte skadat, enbart online, bristfällig tutorial, stor andel lulzare ibland

Betyg: 9/10